Brödbakning

Förra gången jag lät äpplen ingå i brödet blev det stora hål Jag gör ett nytt försök, men denna gång med tunnare äppelskivor. Först delar jag degen i 6 delar och kavlar ut varja del så att den får samma storlek som bakformen. Jag lägger ut äppelskivor på den första delen.

 

Jag varvar sedan med lager av deg och äppelskivor.

 

Jag plattar till de sammanlagda delarna och jämnar till kanterna så att allt passar i bakformen. Den tredje jäsningen sker i ugnen vid 30° under 80'.

 

När brödet är färdiggräddat och fått svalna under några timmar skär jag brödet för att kunna beskåda resultatet. Det är bättre än förra gången, men jag borde nog avstå från äpplen i de översta lagren.

 

För fjärde gången ihågkommer jag kanelbrödets dag. Jag har ökat några av ingredienserna en aning.

 

Jag har sedan några bakningstillfällen tillbaka förlängt tiden för knådning med elvisp och degkrokar från 5' till 10'. Därefter avstår jag från att ta ut degen ur bunken och vika den några gånger, utan låter den ligga kvar. Den därpå följande andra jäsningen sker inte längre på ett varmt ställe under 50', utan i rumstemperatur under knappt två timmar. Första gången lät jag degen jäsa över natten, men det behövs inte.

 

Jag har tidigare lagt ned frukt redan i början tillsammans med de andra ingredienserna, men gör det numera först senare så att de inte mosas sönder. Efter att ha kavlat ut degen och placerat ut äppelklyftorna, rullar jag ihop degen och delar den i två delar, en för varje form.

 

I degen på 1511 g ingår kanel 15 g och äpple 272 g. Det visade sig att det blir stora hålrum i anslutning till äppelbitarna.

 

Jag hade hittat en stekpanna som passar min stora spisplatta. På insidan rostfritt stål och på utsidan och botten är det koppar.

 

Med ättika lyckades jag få bort fläckarna och missfärgningen på locket, men det var svårare med sidorna. Det verkar vara inbränt fett.

 

Jag provade denna panna genom att göra havrekakor, där jag hade bytt ut en fjärdedel av vetemjölet mot havregryn. Jag använde bikarbonat och ättika för att få kakorna att växa, men det märkes knappt.

 

Förra gången jag lät dadlar ingå gjorde jag en rulle av degen där bitarna låg intill varandra. Brödet hade tomrum och det föll sönder när jag skar skivor. Denna gång vek jag rullen ett par gånger med mellanliggande kavling. Bitarna blev därmed tunnare och jämnare fördelade. På det ena brödet ses det inte så mycket, men väl på det andra.